Lunchen gick bra, förutom lite tjafs och att mamma hittade min matgömma. Tror hon inte orkade bry sig efter så många gånger hon har hittat mat i hörn, plastpåsar, toalettsoptunnan, toaletten eller soptunnan i mitt rum. Men om hon bara fattade, fattade att varje gång jag såg ett tåg vill jag bara hoppa framför det, att min livslust är helt slut. Liksom min motivation är slut. Men jag skulle aldrig kunna lämna livet, inte veta att min lillebror och storebror skulle få leva med det. Mina älskade bröder. Om jag levde utan dom hade jag nog redan varit död. Nu väntar kvällen, alltså att mamma kommer tvinga mig att sitta. Fan, jag vill inte gå upp i vikt, jag vill vara lätt som fjädrar och lätta. Jag vill att nån ska förstå