Hej på er! Nu hade jag tänkt starta den här bloggen igen, påriktigt. Idag har det varit en helt vanlig dag i mitt anorexia liv. Tvången till skolan, tycka det är jobbigt att sitta i skolan, får ett B på provet men vill ha a, kommer hem, äter, bråkar. Men sen blev det inte riktigt som jag hade tänkt, pappa sa att han skulle ta fram näringsdrycken till mellis. Då brast det, jag hatar näringsdrycker. Jävla fitt dricka, första gången på länge jag vägrade. Men jag gjorde det, pappa försökte och gav sig inte. Jag skrek, vägrade ännu mer. Ville bara hoppa ut ur fönstret, ser han inte hur jag ser ut? Ett fet monster har han gjort sin dotter till, och han bara blinkar bort det. Han tvingade mig och sa sen att vi kunde åka ner på stan och ta en frapino. Inte skärskilt jobbigt, just för att den inte innehåller tillräckligt. På stan träffade jag en av mina närmsta kompisar snabbt. Hon såg att jag hade gråtit, hon är verkligen en bra kompis. Men jag önskar att jag inte hade i baktanken att hon hatade mig hela tiden. Precis som jag tänker med alla. Imorgon ska jag ha möte med min psykolog, bäst att sätta på leendet och säga att jag är motiverad. Även fast jag helst bara vill dö.